Åland och Roslagen är grannregioner på var sin sida om havet. I praktiken blir det ofta att vi som kommer från Åland kör igenom Norrtälje på väg någon annanstans. Men ibland blir man påmind om att nära grannar har väldigt mycket att ge.

Tack vare ett Facebook-inlägg av kommunalrådet Per Lodenius i Norrtälje i våras, tog jag (Ester Laurell, biträdande rektor på Medis – Ålands vuxenutbildningsinstitut) kontakt och frågade om vi fick komma på besök för att lära oss mer om och av varandra. 

Det som väckte mitt intresse var att han i den korta videon berättade om kommunens ökade satsningar på folkbildningen. Och det ville jag veta mer om i en tid där många andra – bland annat i Finland – ”sparar” genom att minska stödet till fri bildning.

Medborgarinstitutet på Åland har verksamhet i alla åländska kommuner, och vi erbjuder några hundra kurser per termin. Flest kurser arrangeras i tätorten Mariehamn, men för att göra ett bra arbete även på landsbygden och i skärgården har vi så kallade kontaktpersoner i kommunerna. Deras uppgift är att fånga upp vad som efterfrågas eller behövs i kommunen när det kommer till frivillig kursverksamhet. Det var några av dem som deltog i den här resan.

För närvarande har vi runt 10 procent av den vuxna åländska befolkningen som kursdeltagare. 

Ett av våra mål med Erasmus+-internationaliseringen är att nätverka med andra vuxenutbildningsaktörer i Europa, att lära av och med varandra och den vägen hitta sätt att engagera och aktivera fler ålänningar. 

Hur skapar vi mening och relevans, så att människor är beredda att sätta sin tid på våra kurser och betala kursavgiften för det vi erbjuder?
Vi värnar också demokratifostran i stort, att ge möjlighet att reflektera kring samhället idag och våga möta våra fördomar i en mer polariserad värld. Genom Erasmus+ vill vi utveckla vår integrationsundervisning, alltså undervisningen i svenska för dem med ett annat modersmål som av olika skäl flyttat till Åland och som söker arbete. 

Under våra två dagar i Norrtälje berörde vi alla våra Erasmus+-områden. Genom att träffa representanter för olika kommunala organisationer och studieförbund fick vi höra om en mångfald av verksamheter och initiativ. I Norrtälje är biblioteket ett viktigt centrum. Det har blivit en naturlig mötesplats, och de samarbetar aktivt med föreningar och studieförbund. Genom olika tematiska caféer ger de en plattform för samtal och gemenskap i rummet. ”Vi låter debatten finnas”. De satsar också praktiskt på digital inkludering.

Studieförbunden har känt av den minskade statliga finansieringen och behövt profilera sig tydligare. ABF har funnits över 100 år i Norrtälje och jobbar med sina studiecirklar som ”deltagarstyrt kollektivt lärande” och arrangerar många kulturaktiviteter. Det är ett annat angreppssätt än vad vi gör på Medis, men grundtanken för deltagande är densamma: fritt och frivilligt. De har bland annat en filmklubb med dagsbio – något vi också kunde ta upp. Vid ett besök på Lännagården lärde vi oss om beredskap - ett viktigt område, som Vuxenskolan valt att satsa på. Vi fick höra hur en bygdegård kan fungera som en resurs i kris och genom det viktiga småskaliga samarbetet stärka den civila beredskapen. Det var mycket intressant och högaktuellt, då vi på Åland som bäst deltar i ett nordiskt Leader-projekt om bygdens beredskap. Här fanns en uttalad metodik i form av en studiecirkel med fyra träffar och med slutmålet en beredskapsplan för bygden.

Efter en gemensam middag där dagens erfarenheter och mycket annat diskuterades fortsatte vi följande dag med att besöka Campus Roslagen, som också de ser sin uppgift att vara en mötesplats som skapar förutsättningar för människor och företag. Det var skräddarsydda utbildningar, projekt och aktiviteter som frukostföreläsningarna ”Campus Talks”, de hyr ut lägenheter och administrerar aktivt det tidigare militärområdet. På Norrtälje kompetenscentrum fick vi veta mer om hur de stöder inflyttade. De vill ge vuxna möjlighet att komplettera sina studier och komma vidare, de erbjuder konkret plats att plugga på, studievägledning och validering. De ger matematik- och språkstöd som Drop-In. De har uppsökande verksamhet för NEETs, unga utanför studier och arbete. Deras utmaning är att kommunen är väldigt vidsträckt till ytan. Det var också ett verkligt intressant besök.

Vi avslutade dagen med ett besök på Väddö folkhögskola, där vi fick höra om deras yrkesutbildningar samt en omfattande beredskapsutbildning till resiliensingenjör som är under planering. Vi diskuterade också marknadsföring, och de berättade att de förbättrat sig genom att lyfta målbilden: ”Vem blir jag?” efter att ha gått på folkhögskolan.

För oss alla är just sättet och kanalerna att nå ut viktiga. Vem är vi? Vad representerar vi, och hur syns det? 

Vid utvärderingen efteråt framkom en ökad nyfikenhet att utforska olika sätt att jobba med bildning, att det fanns så mycket intressant i Norrtälje, som hur studieförbundet jobbade med beredskap och hur olika - men ändå lika - vi jobbar inom den fria utbildningen.

Någon hade börjat nysta mer i den egna hembygdsföreningen och andra delade sitt material vidare.

Temat för vår resa var: ”Vi utvecklar det livslånga lärandet hos vuxna i bygden/samhället/kommunen genom gränsöverskridande utbyte". Och så kändes det, när vi satt på färjan hem. Den här resan var en lyckad kombination av möten, självreflektion, gruppreflektion och nya idéer till den egna verksamheten.

 

Ester Laurell

 

Länk till bloggposten på EPALE