Med nybörjarens iver och nyfikenhet
16.05.2025
Jag sitter på Arlanda flygplats en fredag eftermiddag. Solen skiner utanför fönstret, människor skyndar till sina plan, och jag väntar på min avgång trött och nöjd. Det dröjer ännu tre timmar.
Jag heter Ester Laurell och är biträdande rektor för Ålands vuxeninstitut för fri bildning, Medis.
Jag har precis besökt Irland för första gången i mitt liv för att tillsammans med ett 40-tal andra ”nybörjare” lära mig mer om Erasmus+ för vuxenutbildning.
Jag jobbar mitt andra år på Medborgarinstitutet på Åland.
Att jobba på en ö med 30 000 invånare innebär vissa begräsningar. Att jobba inom en organisation som dels länge fungerat på samma sätt, dels varit med om stora förändringar på kort tid medför andra utmaningar.
Tack vare en politisk beställning att Medis skulle ansöka om Erasmusprojekt var det bara att sätta igång för ett drygt år sedan. Vi tänkte, vi skrev, och vi fick pengar för jobbskuggning och fortbildningskurser. Hösten 2024 åkte två av oss i personalen på jobbskuggning till Gotland och Kalmar för att se hur andra jobbar med vuxna studerande. Det var givande besök – att se vad som är annorlunda i grannlandet och få en vidgad blick för vad och hur man kan göra.
Speciellt tog jag med mig en ytterst berörande film om våld i nära relationer som de producerat för att användas bland annat inom idrottsrörelsen. Vi kan göra skillnad, när vi vågar stå upp.
Kursen på Irland nu i maj 2025 överraskade mig med sin uppmuntrande och synliggörande pedagogik. Det var en TCA-kurs med mycket praktiskt. Vi fick alla göra en meny över just vår organisation, berätta om vad vi gör (bra) och vad vi vill göra. Vi gjorde konkreta grupparbeten om programmets prioriterade områden, vi minglade genom lek och fokuserade samtal, vi berätta och vi lyssnade vid kaffepauser, middagar och spontana promenader. Det var intensivt och ibland en mycket hög ljudnivå.
Det jag nu har i mitt bagage är ca åtta personers menyer, det vill säga intressanta organisationer för fortsatt samarbete och utbyte. Jag har också konkreta namn på möjliga mottagande organisationer till fyra studerandemobiliteter vi planerar på Medis: att skicka iväg en av våra lågtröskelkörer till Irland, låta en grupp skärgårdskvinnor åka till Estland för att lära sig mer om textila hantverk, göra en kulturresa med de som läser spanska och avslutningsvis en bildningsresa i Franciskus fotspår.
Jag är så tacksam till Utbildningsstyrelsen i Finland som lät oss vara tre som deltog i denna kurs. Jag var först på reservplats. Vi stämde träff redan i Dublin: Katja, Kaisa och jag, och idéerna och samtalet flödade direkt vid frukosten och fortsatte på tåget till Tullamore, där kursen gick av stapeln på en mycket vacker och lämplig plats.
Våra värdar Jemma på Léargas (Irlands Erasmuskontor) och utbildaren Séamus var verkligen underbara: uppmuntrande, varma och hjälpsamma. Med lekens hjälp blev vi till exempel påminda om ”Var inte försent ute (med din ansökan)”. Jag lärde mig dessutom att använda ett nytt digitalt verktyg, Padlet, och jag fick handgriplig hjälp med att få min EU-inloggning att fungera.
Därför passar jag på att skriva den här bloggen just nu, just här.
Fortsättning följer.
